Livet som tillgänglig är förbi

Efter väldigt många år av skapande och en outtömlig inre energi känner jag mig för första gången i livet färdig med att vara till lags. Ni får kalla det oproffsigt eller fel. Oschyst eller nonserviceminded. Jag kallar det livsglädje och en chans att ta tillvara tiden med mina små barn. Jag skalade just av delar i min verksamhet som varit helt idella i 10 års tid. Där jag har varit tillgänglig som på ett arbete fast utan lön. Nu är det så att mycket som jag gör gör jag helt per automatik och utan lön men det jag vill ha betalt för kan jag inte göra gratis. Det blir ingen bra känsla i det. Så jag har bestämt mig för en annan form. Vilken kan ni delvis se i att vi drar ner öppettiderna och minskar öppettiderna under hela året till 4-5 tillfällen. Det känns greppbart och skönt. Fokus kan under resten av tiden ligga på att verkligen skapa de som jag innerst inne vill. Det som jag bara kan komma fram till genom att leva i det och känna fritt från känslor påverkade av någon betraktare. Vi är alla olika men jag fungerar bäst i en skapande process där jag är ensam och tar fram verk endast men några få som kommer in och kollar in kritiskt på det jag har gjort. Det är spännande att ta beslut och att bestämma riktning utan att ha ett facit men när magkänslan skriker till att något måste göras. Får jag försöka hitta den rätta vägen för just nu. Nu vet jag vad den är och hur jag ska komma framtill de mål som jag satt upp. Livet rullar vidare och vi måste vara beredda att ständigt ta beslut.

Kommentera gärna: