Sept 2011

Sept 2011

 

Uppbrott, utbrott och vägen till inre balans.

Avståndet mellan mig och Gärsnäs växer. Jag sitter på hjulhuset inne i vår wolksvagen transporter och ser by efter by försvinna och nya hus ta vid. I tankarna transporterar jag mig genom mitt liv. Ett känslosvall av minnen och intryck. Runt mig klänger saker som legat kvar i farmors hus i Gärsnäs. De påminner om vem jag har varit och är. En del frågor får svar på resan med slutstation Norra Björstorp, en del saknar svar.

Ogina tankar profiterar på mitt glada jag likt duvhöken som brutalt slaktar våra fina hönor. Livet är inte alltid självklart och att leva positivt inte alltid lätt. Men efter en nattlig runda med jordfräsen ser jag allt med lite andra ögon. Att jobba fysiskt ger mig sinnesfrid.

Påsken har passerat för länge sedan sommaren har gjort sitt men ännu lyser solen och värmer oss och djuren på gården . Våren kom i april kanske sommaren visar sig i oktober.

I konsten söker jag det nya och tänjer på gränsen mellan det perfekta hantverket och att uppnå en konstnärlig estetik. Två världar som sällan är helt samma sak. Gränsen för vad som är möjligt finns inte, allt är möjligt. Vägen fram till att en idé får form ser bara olika ut. Jag har precis hängt en utställning som visas i Malmö till den 12 oktober . En månad framöver kommer jag att ägna åt nya idéer medans jag förbereder vår köksträdgård för vintern. Två världar möts. Livet med händerna i jorden och det med famnen runt glasskulpturer. Båda behövs för min balans.

Kommentera gärna: